Televisionens historia
 

En TV-avgift (ibland TV-licens) är en obligatorisk skatt på innehav av lagstadgade TV-mottagare. I många länder, framförallt i Europa, men även i Afrika och Asien, används TV-avgifter som ett sätt att helt eller delvis finansiera kostnaderna för allmännyttig radio och television.

TV-avgiften föregicks i många länder av en avgift för radiomottagare. Där det förekommer allmänradio finansieras dessa i flertalet av länderna med medel som hämtats ur avgiften för TV-innehav, även om det förekommer separata TV- och radioavgifter.

Från radiotjänstens egna hemsida:

Oberoende radio och tv
Bakgrunden till finansieringssystemet är att våra folkvalda politiker tycker att det är viktigt att vi i Sverige har oberoende radio och tv. Oberoendet får vi genom att SVT, Sveriges Radio och UR finansieras genom en avgift och inte genom exempelvis skatten. Det tycker våra politiker är så viktigt att det har stiftats en lag som reglerar radio- och tv-avgiften. Lagen som reglerar radio- och tv-avgiften heter Lag (1989:41) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst.

Från och med den 1 juli 2015 är avgiften 2 216 kronor per år (184,66 per månad).

Avgiften är lika för alla hushåll. Det finns alltså ingen student- eller pensionärsrabatt.

Vem ska betala radio- och tv-avgift?
Alla hushåll och företag som har tv-mottagare ska betala radio- och tv-avgift.

Till ett hushåll räknas de personer som bor och är folkbokförda på samma adress och ingår i familjegemenskapen. Till hushållet räknas också till exempel fritidshus, husvagn eller tillfällig bostad på annan ort.