Televisionens historia
 

 

Idén att kunna sända bilder från ett ställe till ett annat var en tanke som växte fram under flera decennier med hjälp av massor av andra uppfinningar. Ljusets struktur och egenskaper klarnade för vetenskapsmän under slutet av 1800-talet. Upptäckten av elektroner år 1897 hade en stor inverkan på människans förståelse av ljus. Nya upptäckter inom fysiken lade grunden för sändning och mottagande av ljus. Tysken Karl Ferdinand Braun kom med idéer om television redan på 1800-talet.

Efter att telegrafen uppfunnits 1843 var det många som inspirerades till att försöka överföra mer än endast punkter och streck över telegrafkablarna. Snabbt utvecklades många sätt att sända enkla tecken mellan sändare och mottagare, och till och med metoder för sändning av handskriven text utvecklades. 1908 var den tyske fysikern professor Arthur Korn i Stockholm och visade upp sin uppfinning. Ett telefotografi av skådespelerskan Anna Larsen överfördes via telegraf från Politiken i Köpenhamn till Dagens Nyheters redaktion i Stockholm den 27 september.[1] Telefotografi nämns första gången i svenska språket 1905; även då nämns Arthur Korn.[2]. Tillsammans med telefonen (som gjorde ljudsändningar möjliga) så var dessa uppfinningar mycket viktiga för televisionens utveckling. Enligt Svenska Akademiens ordbok skedde televisionens premiär i Stockholm på Röda Kvarn 1930, men ordet är belagt i svenskan första gången 1923.

Det första halvmekaniska analoga systemet demonstrerades första gången av John Logie Baird, som den 27 januari 1926 kunde visa en samling vetenskapsmän från Royal Society hur rörliga bilder överfördes mellan två våningsplan.[3] En hel del andra system uppfanns efterhand, men Bairds var det vanligaste. ”Mirror Drum” bestod av en snurra med vinklade speglar som roterade snabbt. Ett annat system använder en roterande spegel med flera sidor (fyra, sex, åtta och så vidare) och ett antal vinklade speglar bakom. Detta system kan visa mycket högupplösta (jämfört med nipkowskivan) bilder på flera hundra linjer. Faktum är att laserskrivare använder ett liknande system med en roterande mångsidig spegel. Ett helt elektroniskt system demonstrerades av Philo Taylor Farnsworth hösten 1927. De första regelbundna tv-sändningarna ägde rum den 11 maj 1928 i New York,[4] och den första transatlantiska TV-sändningen samma år, med Bairds mekaniska system. Då användes kort- och mellanvågsbanden, där vågorna kan studsa mot jonosfären, utan att man behöver använda en satellit.

De första TV-apparaterna var radioapparater med en TV-enhet bestående av ett neonrör och en snurrande skiva (nipkowskiva) som kunde visa en bild i rödskala stor som ett frimärke. Det fanns även andra tekniker för att överföra bilder, till exempel en snurra med vinklade speglar som roterade snabbt. De första högupplösta sändningarna skedde i Tyskland i mars 1935, men var bara tillgängliga i 22 offentliga TV-tittarrum. Systemet hade 180 linjer, som gav en mycket högupplöst bild jämfört med Storbritanniens 30-linjerssystem. En av de första större sändningarna var Olympiska spelen i Berlin 1936. TV ökade dramatiskt efter andra världskriget. TV-nyheter kom igång ganska snabbt, men folk visste i princip redan om nyheterna; det tog ett par dagar innan man kunde sända det filmade materialet på grund av långa transportvägar och klumpiga filmsystem.

Färg-TV kom i USA 1953, via CBS. Den amerikanska regeringen godkände färg-TV-systemet CBS utvecklat, men när Radio Corporation of America (RCA) kom med ett system som tillät visning av färg-TV-sändningar i svartvitt på en svartvit TV frångick CBS sitt förslag och anpassade sig till det nya.